Igår och idag har jag sållat den gamla komposten och spridit ut den hemmagjorda jorden i rabatter och trädgårdsland. Jorden känns bra, om än lite väl fylld av små pinnar, och rabatterna blir fina. Förhoppningsvis ska de även vara kompletterade med välbehövlig näring. När detta väl var gjort började jag vända den andra delen av komposten. Vi har två fack: ett där vi samlar under året, och ett där förra årets kompost vilar. På det sättet får man så här på vårkanten kanske en halv kubikmeter jord, vilket är ett bra tillskott. Man har också det otvivelaktiga nöjet att vända komposten också, en process som jag hittills kommit halvvägs med.
Utan att på något sätt vara expert på kompostering kan jag i alla fall av egen erfarenhet säga ett antal saker som visserligen är biologiskt nedbrytbara, men som inte blir till jord i brådrasket. Man ska inte försöka kompostera avokadokärnor. Inte heller avokadoskal. Gamla potatisar kan också vara svåra att kompostera. Antingen gror de, eller så tar de så lång tid att brytas ned att de bara är slemmiga klumpar efter något år. Man ska inte heller fylla komposten med stora mängder torrt gräs som man packar ihop hårt. Det kommer att fortsätta vara torrt gräs även nästa år.
Komposten i all ära, men huvudattraktionen i trädgården är just nu magnolian som äntligen slagit ut.
Magnolians placering är en historia i sig. På denna plats växte för ett tag sedan en rosentry-buske. Den var i och för sig stor och imponerande, men den var dumt placerad. Dels hade den vuxit upp runt en gammal stubbe, dels stod den liksom lite i skuggan av en av de stora lindarna, vilket gjorde att den var risig och ful på baksidan. Därför grävde vi helt enkelt upp den och slängde den, liksom den gamla torra stubben. Kvar blev då ett stort hål som vi raskt beslutade att fylla med en stjärnmagnolia (Magnolia stellata). Detta var för två år sedan. Förra året blommade den med kanske fem blommor. I år ser det ut att bli åtminstone tre gånger så många. Det man ser runt fötterna på magnolian är balkansippor (Anemone blanda). Vi lyckades för övrigt ta sticklingar av rosentryn innan vi tog bort den, men det är en annan historia.
Något som stuckit upp trynet och växt rejält bara de sista dagarna är våra hostor. De brukar kallas Funkia på svenska, men vi har fastnat för det lika ofta använda latinska namnet Hosta. Man har dem främst för bladen. Vi har planterat ett antal på norra sidan av huset och där bildar de stora tuvor lite senare på sommaren. Tanken är att de ska ta över från krokusarna i samma rabatt som nu bara är blast. En av hostorna ser man på bilden nedan. De enskilda skotten är kanske 5 cm.
Till höger ser man också klematisen George som nu knoppas. Vi har planterat tre sådana som vi hoppas snart ska klä in ena sidan av vår lilla paviljong. De har kanske inte vuxit i den takt som vi hoppats, men förra året hände det i alla fall lite mer.
Det har varit en konstig dag idag, rent vädermässigt. En tryckande och lite fuktig värme som klockan tio på kvällen uppgick till hela 18 grader. Det känns lite ovanligt, särskilt med tanke på att det varit ensiffriga temperaturer de senaste två nätterna. Annars har det verkligen känts som vår. Jag stod och öste ut kompostjord i trädgårdslandet strax under de regnvåta vårdoftande björkarna. Det är faktiskt rätt okej. Rent visuellt är ängen med gullvivor det vårigaste i trädgården. Den är lite svår att göra rättvisa åt på bild, men kanske kan den delvis gula bakgrunden här nedan förmedla hur många det är.
