Vid städningen av kameran hittade jag ett gäng bilder från mitten av oktober, fulla av höstfärger.
Här är en liten japansk lönn som växer i ena hörnet av trädgården. Vi har blivit väldigt förtjusta i de här småväxta träden och har flera stycken, även om de verkar ha lite svårt att värja sig mot blåsten och hararna. Just det här exemplaret fick i alla fall intensivt röda blad tidigare i höst.
Hostarabatten hade blivit klädsamt gul vid det här laget. Alla plantor har blivit betydligt större i år och flera av dem fyller ut hela rabattens djup utan problem.
Berberis är ju inte så kul egentligen. Den ser ganska alldaglig ut större delen av året och flera gånger har jag tänkt att vi lika gärna kunde slänga bort den och ersätta den med något roligare. Frampå höstkanten brukar jag dock vilja ha den kvar åtminstone ett år till. Det torde vara uppenbart från bilden varför det är så.
Vi bor granne med en stor ladugård som inte är vår egen. Det är lika bra, eftersom vi ändå bara skulle fylla den med onödigt skräp. På gavlen finns ett litet utedass som ingen använt på minst tio år, främst på grund av att det växer ett trevligt buskage med rosa rosor framför. För något år sedan upptäckte vi att en klängväxt tagit sig upp på utedassets tak från baksidan och nu börjat hänga ner så smått. Någon form av vildvin måste det nog vara, men vi har inte kunnat ta oss tillräckligt nära för att bli riktigt säkra.
