Det känns som att våren har varit lite seg i år. När snön väl hade smält kom det regn, blåst och kyla, vilket inte på något sätt gjorde det inbjudande att dra igång vårbruket. En kväll lyckades jag i alla fall komma ut och ägna en halvtimma åt att plocka upp en massa grenar från gräsmattan så att krokusarna lättare skulle få se solen. Det blev de ganska glada för, men de har inte riktigt nått toppen ännu.
Något som dock har varit mycket glädjande är att de klosterliljor som vi planterade för ett par år sedan äntligen blommar. Två tjusiga klockor belönades vi med tidigare i veckan. Det är ingenting mot klosterträdgården i Vadstena, men en bra början och en trevlig ljuspunkt på vägen mellan huset och garaget. En annan trevlig ljuspunkt, eller snarare färgklick, är de små blå irisarna som visade sig idag. Efter månader av svart, grått och brunt känns det overkligt att se färger igen.
 |
 |
Annars är det mesta i trädgården än så länge bara förhoppningar. Clematisen George som har till uppgift att täcka ena sidan av paviljongen har börjat visa livstecken. Hoppas att den täcker lite mer i år. Och en av försommarens höjdpunkter, buskpionen, har knoppar som just nu ser ut som någon slags punkare.
 |
 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar